02 feb Man utan tillgångar får kvarsittanderätt i bostad som var hustruns enskilda egendom
Tingsrätten dömde till äktenskapsskillnad mellan två makar och kort tid efteråt yrkade mannen kvarsittanderätt till den gemensamma bostaden till dess bodelning sker. Den gemensamma bostaden var en fastighet som var kvinnans enskilda egendom. Kvinnan ville sälja fastigheten för att frigöra kapital. Mannen hävdade att han inte hade någon annanstans att bo och att han inte heller hade pengar att köpa sig en bostad för.
Kvinnan hävdade att mannen inte skulle kunna lösa ut henne avseende fastigheten i den kommande bodelningen och hon hävdade också att han saknade pengar för att kunna betala för de löpande boendekostnaderna.
Hovrätten konstaterade att det när det gällde frågan om vem av makarna som skulle ha rätt att bo kvar i den tidigare gemensamma bostaden hade det inte någon betydelse i vilken mån mannen hade ekonomisk förmåga att ersätta kvinnan för boendet.
Hovrätten beslutade att mannen skulle få kvarsittanderätten till bostaden till dess bodelning skulle ske därför att han inte hade tillgång till någon annan bostad. Hovrätten ansåg att kvinnans behov av att sälja fastigheten var ”sekundärt” i jämförelse med mannens behov av att ha någonstans att bo.
Enligt lagen ska den som bäst behöver bostaden få kvarsittanderätten till bostaden efter en skilsmässa, dock endast till dess bodelning sker. Att få kvarsittanderätt är således tänkt som en tillfällig lösning av boende för den som har bäst behov av bostaden. Oftast beslutar domstolen att den av föräldrarna som barnen ska bo hos ska få kvarsittanderätten till bostaden eller, som det blev i fallet ovan beskrivet, den maken inte kan skaffa sig en annan bostad, vare sig en hyresrätt, bostadsrätt eller en fastighet.
Man utan tillgångar får kvarsittanderätt i bostad som var hustruns enskilda egendom