30 sep Barnfridsbrottet – hur har det gått hittills?
Återkoppling till 2020 års blogginlägg om ”Lagförslag om ett nytt barnfridsbrott”
Det har nu gått cirka tre månader sedan barnfridsbrottet införlivades i brottsbalken den 1 juli 2021. En efterlängtad lagändring i syfte att stärka skyddet för utsatta barn som bevittnar våld mellan närstående. Efter bara två månader hade cirka 600 polisanmälningar gjorts och i skrivandes stund har vi tagit del av 17 mål där barnfridsbrottet aktualiserats, varav 11 av dessa, lett till fällande domar. Diskrepansen mellan antalet anmälningar och fällande domar kan visserligen diskuteras, men vi ser ljust på att det äntligen finns lagstiftning på plats som erkänner barns ställning som brottsoffer och som synliggör deras utsatthet vid bevittande av våld mellan närstående.
Förutsättningarna för straffansvar är att en brottslig gärning begåtts som barnet har bevittnat och att barnet är närstående till både gärningsmannen och den som blivit utsatt för grundbrottet.
Något som är slående bland de friande domarna är att det i hälften av fallen inte gått att bevisa grundbrottet. Exempelvis har ord stått mot ord och i ett annat fall har person som utsatts för grundbrottet inte velat medverka i brottsutredningen.
En av de friande domarna visar även på svårigheten att styrka barnfridsbrott då det rört sig om ett spädbarn som bevittnat våld trots att det av förarbeten tydligt framgår att spädbarn ska omfattas av bestämmelsen. I målet blev barnets pappa dömd för misshandel då han slagit och bitit mamman i framsätet av en bil samtidigt som dottern befann sig i baksätet. Enligt mamman sov den då ettåriga dottern under händelseförloppet. Tingsrätten bedömde därför att det inte gick att styrka att dottern bevittnat händelsen ”enbart utifrån den omständighet att misshandeln måste ha varit förknippad med visst tumult och ljud”. Enligt vår mening går det dock att ifrågasätta tingsrättens knapphändiga motivering. Tingsrättens resonerade inte ens kring huruvida dottern borde ha vaknat under händelseförloppet. Särskilt mot bakgrund av att det endast krävs att barnet ska ha sett eller hört delar av händelseförloppet för att det ska kunna anses utgöra ett bevittnade.
I samtliga fällande domar rör det sig om våld som utövats av barnets pappa eller barnets styvpappa. I majoriteten av dessa fall har grundbrottet utförts mot barnets mamma. I 3 av de 11 fällande domarna begicks grundbrottet mot ett syskon.
Vi har ännu inte tagit del av praxis avseende tvister om vårdnad, boende och umgänge i de fall där den ena vårdnadshavaren dömts för barnfridsbrott. Vi vill dock framhålla att det är dags för ett perspektivskifte i tvister om vårdad, boende och umgänge där barns rätt till ett liv fritt från våld och förtryck sätts i främsta rum. Barn ska varken tvingas till att leva eller umgås med en våldsam förälder!