31 mar Betydelsen av att döma förövare för grov kvinnofridskränkning
Hovrätten för Västra Sverige ändrar rubricering från grov kvinnofridskränkning till tre fall av misshandel då de ansåg att våldet inte var tillräckligt systematiskt.
Vad är grov kvinnofridskränkning?
Grov kvinnofridskränkning är ett brott där det föreskrivs straffansvar för upprepade straffbara kränkningar mot en närstående. Den som begår brotten ska vara man och de brottsliga gärningarna ska begås mot en närstående kvinna som mannen levt/lever tillsammans med som gift eller i äktenskapsliknande förhållande (sambo). För det fall det inte är fråga om en man som begår brott mot en närstående kvinna utan brotten sker inom ramen för en annan form av närståenderelation kan det istället vara fråga om grov fridskränkning.
En ytterligare förutsättning att mannen ska kunna dömas för gärningarna är att de ska utgöra led i upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna ska vara ägnade att allvarligt skada personens självkänsla. Det räcker således inte att åklagaren bevisar endast ett brott utan måste bevisa att flera brott har begåtts under en viss tidsperiod. Om mannen inte tidigare är dömd för brott mot kvinnan krävs det i regel tre gärningar. Antalet gärningar ska dock bedömas med utgångspunkt i gärningarnas karaktär. Ju allvarligare kränkningen är, desto färre gärningar bör krävas för att kränkningen ska anses vara upprepad. Här ska hela situationen beaktas och det ska göras en allsidig bedömning av gärningarnas karaktär.
I det ifrågavarande rättsfallet dömde tingsrätten mannen för grov kvinnofridskränkning då det ansågs vara bevisat att han begått 3 fall av misshandel under en period om ett år, brotten begicks i den gemensamma bostaden, gärningarna avsett att kränka brottsoffrets integritet och varit riktade mot hennes självkänsla. Mannen dömdes till fängelse i 1 år.
Hovrätten dömde mannen för samma gärningar men ändrade rubriceringen till 3 fall av misshandel. De ansåg, liksom tingsrätten, att det var bevisat att brotten ägt rum men ansåg inte att det förelegat så systematiskt och kvalificerat kränkande beteende att gärningarna kunde anses utgöra ett led i en upprepad kränkning av kvinnans integritet, detta även om de ansåg att gärningarna var ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. Mannen dömdes därför inte för grov kvinnofridskränkning utan istället för 3 fall av misshandel. Hovrätten dömde honom till fängelse i 6 månader.
Den stora skillnaden mellan tingsrättens bedömning och hovrättens bedömning blir således en avsevärd skillnad i längden på fängelsestraffet. Du får i regel ett lindrigare straff om du döms för de enskilda gärningarna, i detta fall 3 fall av misshandel, än om du döms för grov kvinnofridskränkning även om det i praktiken är samma gärningar som begåtts. I detta fall innebar den ändrade rubriceringen ett fängelsestraff som är hälften så långt. Möjligheten att kunna utdöma ett längre fängelsestraff är ett av de uttalade syftena med brottet grov kvinnofridskränkning.
Vi menar att hovrätten i detta fall borde ha kunnat göra samma bedömning som tingsrätten. I detta fall kunde 3 gärningar bevisas, vilket i regel ska räcka och gärningarna var av allvarlig karaktär. Det fanns juridisk möjlighet att döma mannen till ett längre fängelsestraff och som vi ser det fanns det inget hinder mot detta. Domstolarna måste våga använda sig av möjligheten att döma förövare till ett längre fängelsestraff när de begått en sådan systematisk kränkning som mannen i detta fall faktiskt gjort.