02 sep Efterlevande make kan ge bort 25% av den avlidne makens tillgångar
När en make (make A) avlider ärver den andra maken (make B) make A:s kvarlåtenskap, (förutsatt att det inte finns något testamente eller särkullbarn), med ”fri förfoganderätt”. Det innebär, kortfattat, att när make B avlider ska hälften av make B:s tillgångar anses härröra från make A och därmed ska make A:s arvingar, dvs gemensamma barn, eller om makarna inte hade några gemensamma barn, andra arvingar till make A, tilldelas hälften av make B:s kvarlåtenskap. Detta gäller under förutsättning att makarna, vid make A:s bortgång ägde lika mycket var. Om makarna inte ägde lika mycket justeras andelarna som make A:s arvingar får vid make B:s död beroende på hur äganderättsförhållandena var.
Efter make A:s död får make B, som ju ärver make A:s tillgångar med fri förfoganderätt, göra vad hen vill med tillgångarna som härrör från make A förutom att testamentera bort dem eller ”genom gåva eller därmed jämförlig handling utan tillbörlig hänsyn till make A:s arvingar orsaka väsentlig minskning av egendomen”. Detta innebär att make B kan ge bort en del av make A:s tillgångar men inte ”för mycket”. Om make B ger bort för mycket kan arvingarna till make A kräva ”vederlagsrätt”, dvs de kan kräva att make B kompenserar dem för den del som make B har gett bort. Hur mycket make B kan minska arvet efter make A genom gåva eller liknade handling har varit oklart och vållat stora problem för många efterlevande makar.
Nu har Högsta domstolen slutligen kommit med ett klargörande. Högsta domstolen har konstaterat att det inte är antalet kronor som ska bedömas utan värdet satt i relation till egendomen i övrigt som är avgörande och att en minskning av egendomen med 25 % inte kan anses som att make B minskar kvarlåtenskapen väsentligt. Make B kan således ge bort 25 % utan att make A:s arvingar kan kräva kompensation.