Friande dom i våldtäktsmål då förövaren påstod ”sexsomni”

Friande dom i våldtäktsmål då förövaren påstod ”sexsomni”

I våldtäktsmål förekommer det att den tilltalade påstår att han har sovit och därför inte har något minne av den åtalade våldtäkten.  Så var fallet i en dom från Hovrätten för västra Sverige. Gärningsmannen var åtalad för att ha våldtagit en kvinna genom att föra in sina fingrar i målsäganden när hon i det inledande skedet av gärningen sov och därefter inte deltog frivilligt. Den tilltalade gjorde i första hand gällande att våldtäkten inte skett och i andra hand att han sov när han utförde gärningen. Detta medförde att såväl tingsrättens som hovrättens prövning bland annat utgick från ett sakkunnigutlåtande om det kunde vara ett fall av så kallad ”sexsomni”. Sexsomni innebär att en person under sovande tillstånd utför sexuella handlingar. Detta är en företeelse som inte sällan tas upp i våldtäktsmål. Den kallade sakkunniga i målet var tydlig med att det finns otillräcklig evidens för sexsomni. Trots att den sakkunnigas slutsats var att det inte finns tillräcklig evidens att säga en person faktiskt kan hamna i ett sådant tillstånd tolkade hovrätten det som om det inte kan uteslutas att det är möjligt. Den tilltalade friades därför då hovrätten menade att det inte var en orimlig invändning. Sexsomni-invändningen kunde därför inte bortses från av hovrätten.

Det är mycket ovanligt med sexsomni, en del experter vill säga att det är extremt ovanligt, ändå är det inte helt ovanligt att en tilltalade gör gällande detta. Att det blir vanligt att sexsomni-invändningen används av tilltalade i våldtäktsmål gör att vi ställer oss frågande till vilken väg rättstillämpningen är på väg i våldtäktsmål. För det fall sexsomni-invändningar ska godtas av rätten i stor utsträckning, och då också av högre instanser, kan det i förläningen innebära att invändningen sker systematiskt i våldtäktsmål. Då det är vanligt att målsäganden hamnar i ett tillstånd av så kallad ”frozen fright”, när kroppen blir nästintill paralyserad av rädsla och chock, blir det också svårt att bevisa att den tilltalade faktiskt begick gärningen i vaket tillstånd. I detta tillstånd är det svårt att agera och få kontakt med gärningsmannen – varför det också kommer bli svårt att ge uppgifter som utöver den faktiska våldtäkter tyder på att den tilltalade var vaken. Då vi arbetar som målsägandebiträden i våldtäktsmål ser vi att det finns en risk att brottsoffrens möjlighet att få upprättelse för brotten kommer urholkas i och med detta.

Vi menar att det antalet sexsomni-invändningar inte står i proportion till hur ovanligt sexsomni faktiskt är. Vi ser en risk att sexsomni-invändningar kommer ske alltmer systematiskt och att vår samtyckesbaserade våldtäktslagstiftning kommer urholkas. Rättstillämparen måste nå en enhetlig tillämpning hur denna typ av invändningar ska hanteras för att undvika att sexsomni-invändningar sätts i system av förövarna. Det svenska rättssamhället kan inte tillåta att förövarna går fria för detta längre.