27 apr Hovrätten bedömer att det är klart olämpligt att besluta om ett umgänge som undergräver myndigheternas beslut om skydd
Vi ser allt för ofta att domstolarna inte beaktar risken att ett beslut eller dom om umgänge riskerar att röja barnen och boendeförälderns hemliga vistelseort. Domstolarna beaktar inte alltid risken att även umgänge med umgängesstöd riskerar att röja skyddet och att det läggs ett orimligt stort ansvar på barnen att inte avslöja uppgifter som kan leda till att skyddet röjs. Inte heller ser vi att domstolarna alltid tar hänsyn till att våldsutsatta barn behöver trygga förhållanden för att kunna genomgå behandling och bearbeta våldet på rätt sätt. Det glädjer oss därför att se avgöranden från hovrätter där de faktiskt ser till barnens bästa.
Nu under våren ändrade Göta hovrätt en dom från Örebro tingsrätt som inte beaktat de risker som är förenade med umgänge med umgängesstöd när det finns uppgifter om våld, övergrepp, hedersproblematik och att boendeförälderns och barnets hemliga vistelseort röjs.
Målet rörde en åttaårig flicka som under de senaste fyra åren uteslutande bott med sin mamma efter att de flytt från pappan. Det framkommer av utredningen att mamman och dottern lever med skyddade personuppgifter och namn samt att de bor på hemlig vistelseort på grund av hotbilden mot de båda. Det framgår av tingsrättens dom att mamman bland annat berättat om allvarlig hedersproblematik och att pappan har utsatt dottern för sexuella övergrepp och fysiskt våld. Pappan förnekade övergrepp och gjorde gällande att dottern bara upprepat vad mamman lärt dottern att berätta. Utifrån den utredning som fanns i tingsrätten bedömde tingsrätten, som första instans, att det inte var bevisat att pappa utsatt dottern för sexuella övergrepp. Tingsrätten bedömde även att det inte var bevisat att pappan utsatt varken mamma eller dotter för fysiskt våld. Inte heller ansåg tingsrätten att det var bevisat att mamma eller dotter lever under dödshot på grund av hedersproblematik.
Tingsrätten dömde att mamman skulle anförtros ensam vårdnad men reglerade ett umgänge i form av umgänge med umgängesstöd.
Tingsrätten beaktade inte de risker som var förenade med ett umgänge med umgängesstöd. När tingsrätten motiverade umgänget resonerade de inte alls kring att dottern mår dåligt, att hon är rädd för sin pappa eller det ansvar som läggs på dottern att inte avslöja hennes och mammans vistelseort.
Mamman överklagade domen och begärde att hovrätten skulle upphäva tingsrättens dom i den del som avsåg umgänge. Hovrätten prövade därefter umgängesfrågan.
Hovrätten ansåg att den samlade utredningen gav stöd för att det finns en allvarlig hotbild mot mamman och dottern men bedömde inte att det bevisats och att det än mindre var bevisat att pappan ligger bakom hoten. De kunde därför inte lägga hotbilden till grund för att det inte skulle dömas till något umgänge.
Hovrätten tog dockstor hänsyn till att dottern mått dåligt och att hon är rädd för sin pappa. Hovrätten bedömde att det inte fanns tillräckligt underlag i målet för att avgöra huruvida dotterns rädsla grundas i egna upplevelser men ansåg att oavsett skälen var det utrett att dottern har känt och alltjämt känner en stark rädsla för sin pappa. Hovrätten ansåg att dotterns rädsla med styrka talar för att det inte är förenligt med hennes bästa att besluta om ett umgänge förrän hon fått hjälp att bearbeta sina upplevelser.
Dessutom tog hovrätten hänsyn till att mamman och dottern med hjälp av myndigheternas stöd levt på hemlig ort i snart fyra år, att de har skyddade personuppgifter, bostadsadress och hemliga namn. Hovrätten hade inte tagit del av det underlag som låg till grund för myndigheternas ställningstaganden men fann inte skäl att ifrågasätta dessa bedömningar. De bedömde vidare att det skulle vara klart olämpligt att besluta om ett umgänge som riskerar att undergräva myndigheternas beslut om skydd. Hovrätten skrev i domskälen att det inte kan överlämnas åt dottern som nu är åtta år att vid ett eventuellt umgänge behöva hemlighålla alla uppgifter om sin vardag som skulle kunna medverka till att avslöja var hon bor. Hovrätten klargjorde att dottern inte kan berätta vad hon heter nu, var hon bor, går i skola eller ens vardagliga saker som uppgifter om kamrater och fritidsintressen.
Till skillnad från tingsrätten bedömde alltså hovrätten att det inte var för barnets bästa att besluta om ett reglerat umgänge.
Domen är också intressant då den åskådliggör hur olika domstolar dömer och dess kompetens kring våld. Tingsrättens dom visar tydlig brist på kunskap och förståelse för hedersrelaterat våld och förtryck. Den är full av felaktiga slutsatser och subjektiva slutsatser medan hovrättens dom visar på förståelse och kunskap om hur våld kan te sig.
Vi anser att barn ska fredas från våldsutövande föräldrar, att barn aldrig ska bära ansvaret för att inte röja en hemliga vistelseort och att barn alltid ska ha rätt att under trygga förhållanden bearbeta våldsamma upplevelser. Det borde därför vara en självklarhet att domstolarna beaktar riskerna såsom hovrätten gjort i detta fall.