11 jun Hovrätten lyssnar på 12-årings vilja – inget umgänge regleras
Tingsrätten fastställde i dom att barnet skulle utöva umgänge med sin pappa i närvaro av umgängesstöd under ett års tid samt att mamman skulle ha ensam vårdnad om barnet. Pappan överklagande domen till hovrätten och yrkande att barnet skulle ha oövervakat umgänge med honom varannan helg, efter en viss upptrappning.
I vårdnadstvisten anförde mamman i såväl tingsrätts- som hovrättsprocessen att hon utsatts för våld av pappan. I anledning av våldet berättade mamman att hon och barnet hade beviljats skyddade personuppgifter samt flyttat en avsevärd geografisk sträcka från pappan i anledning av den hotbild som pappan utgjorde mot dem. I den dom som meddelades i veckan gör hovrätten bedömningen att det inte finns någon påtaglig risk för att mamman eller barnet skulle utsättas för våld vid ett beslut om umgänge. Hovrätten bedömer att mammans påståenden våld och hot mot henne inte vinner stöd av någon annan utredning. Därtill bedöms den rädsla som mamman hyser för pappan vara ”påtagligt obestämd”.
Däremot konstaterar hovrätten att barnets vilja som utgångspunkt bör ges ett betydande genomslag vid rättens bedömning, om det inte är så att barnets vilja är påverkad av boendeföräldern. Barnet i nu aktuellt mål var vid hovrättens dom 12 år gammalt och hovrätten konstaterade att barnet hade uttryckt en stark motvilja att träffa sin pappa. Barnet hade också vidhållit sin inställning över en längre tid. Av domen framgår det att hovrätten inte bortsåg från risken att mamman påverkade barnet i sin negativa inställning gentemot pappan. Det beaktades dock att umgängesförsök hade vidtagits och att dessa försök inte hade resulterat i att barnets motvilja att träffa sin pappa avtagit med tiden. Eftersom hovrätten ifrågasatte att ytterligare försök till umgänge skulle vara förenat med barnets bästa konstaterade hovrätten att en dom på umgänge inte skulle kunna bli föremål för verkställighet så länge barnet vidhåller sin inställning.
Vidare resonerade tingsrätten kring barnets och mammans skyddade uppgifter och det faktum att de befann sig på hemlig ort, vilket bedömdes medföra praktiska svårigheter. Trots att hovrätten konstaterar att det inte finns någon påtaglig risk för att mamman eller barnet skulle utsättas för våld menar hovrätten att ett umgänge skulle försätta barnet i situationer som medförde svåra avvägningar och en risk för otrygghet för barnet. Mot bakgrund av ovanstående bedömning förordnande hovrätten att det inte skulle regleras något umgänge mellan barnet och pappa.
Generellt sätt medför ett beslut om umgänge för ett barn som lever med skyddade uppgifter på hemlig vistelseort ett enormt ansvar på barnet att inte råka försäga sig, eller inte låta sig pressas på uppgifter som röjer vistelseort.