05 jul Lagrådsremiss: Tryggare hem för barn
Äntligen!
Igår kom förslag från regeringen om förändringar i bland annat föräldrabalkens reglering kring barnets bästa och om barns rätt till umgänge med sina föräldrar. Syftet med förslaget är att stärka skyddet för barn mot våld och andra kränkningar samt att stärka tryggheten och stabiliteten för barn som är placerade i familjehem.
Förändringarna är i klart rätt riktning i att skydda barn från en våldsam förälder och överraskande bra. Det är tydligt att regeringen tagit till sig det vi och många andra i åratal sett, förstått och kämpat för.
Regeringen markerar tydligt att barn måste skyddas från en förälder som har utövat våld, att uppgifter om våld måste tas på större allvar och att barnets behov av en nära kontakt med båda föräldrar är underordnad barnets skydd.
Den viktigaste förändringen lagstiftningsmässigt är att man föreslår ändring i portalparagrafen om barnets bästa (6 kap 2a § föräldrabalken) genom att:
1. Ge risken för att barnet far illa en särskilt framträdande plats och i det lägga till att man vid bedömningen av barnets bästa ska fästa avseende särskilt för risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för våld. Syftet med att lägga till våld som ett exempel på övergrepp uppges vara att tydliggöra att det inte bara är fysiskt våld utan alla former av våld som avses.
Det framgår att man lämnar utbildningsinsatserna om våld till domstolsverket att bestämma, vilket vi tycker är vagt formulerat. Mot bakgrund av att domstolar inte sällan saknar kunskap om våld saknar vi en större tydlighet avseende hur domstolarna ska höja sin kunskapsnivå om våld.
2. Ta bort formuleringen i bestämmelsen om barnets bästa att man vid bedömning av barnets bästa ska fästa särskild vikt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrar. Syftet med detta är att markera att barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrar är underordnad risken för att barnet far illa.
I reformen år 2006 (prop. 2005/06:99) fastställdes, i föräldrabalkens portalparagraf om barnets bästa att risken för att barnet far illa, liksom barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna (s.k. kontaktprincipen), är något som domstolarna ska fästa särskilt avseende vid när de prövar frågor om vårdnad, boende och umgänge. Detta har emellertid, enligt jämställdhetsmyndighetens rapport, medfört en tillämpning där kontaktprincipen ges större tyngd än risken för att barnet far illa.
Vad gäller umgänge förtydligas i 6 kap 15 § föräldrabalken att barn bara ska ha rätt till umgänge med den förälder barnet inte bor tillsammans med om det inte strider mot barnets bästa, vilket innebär att en åtgärd eller ett beslut som riskerar att skada barnet inte är förenlig med barnets bästa. Tillägget om barnets bästa kan därmed liknas vid en skiftad presumtion, på så sätt att det uttrycks att rätten till umgänge inte gäller oinskränkt.
I och med denna ändring klargörs att rätten till skydd mot våld och kränkningar alltid väger tyngre än behovet av kontakt med båda föräldrarna, utan att göra avkall på vikten av att göra en individuell bedömning i varje enskilt fall. Samma sak gäller när barn är placerade på skyddade boenden där umgänge inte ska ske om det riskerar att skada barnet. Det är heller inte rimligt att ålägga barnet ansvar att inte röja vistelseorten vid ett eventuellt umgänge med en förälder. Utredningen förtydligar även att vid fall där socialnämnden beslutat om hemlighållande av vistelseort och umgängesbegränsning och det pågår ett mål om umgänge i domstol, är domstolen socialnämndens beslut inte bindande för domstolen men det är något som måste beaktas i bedömningen av om umgänge är förenligt med barnets bästa.
Regeringen föreslår vidare en ny bestämmelse som ger domstolarna möjlighet att hämta in sakkunnigutlåtande av en legitimerad psykolog i svårbedömda fall där domstolen anser att befintlig utredning bör kompletteras. Det är av största vikt att domstolen som ska pröva frågor om vårdnad, boende och umgänge har ett fullgott underlag för att kunna göra en korrekt riskbedömning. Psykologen i fråga ska uttala sig över skriftligt material och ska i regel inte träffa barnet. Det i sig kan anses utgöra en brist eftersom en vårdnadshavare i så fall får möjlighet att sätta stopp för att barnets röst kommer till tals. Psykologen ska göra ett skriftligt utlåtande men domstolen kan också, efter yrkande av någon part eller på eget initiativ, bestämma att den ska höras muntligen vid förhandling i domstolen.
Det är positivt att den föreslagna lagstiftningen innebär att domstolarna både får nya verktyg för sina riskbedömningar och att bedömningarna ska utgå från andra principer. Vi ställer oss dock vaksamma till detta eftersom vi vet att det finns en del psykologer som är förespråkare för PAS och föräldraalienation. I de fall dessa psykologer får göra ett utlåtande i pågående vårdnad-, boende- och umgängesprocess kommer de med stor sannolikhet alltjämt se till vikten av att barnen har en nära och god kontakt med båda föräldrar. Det riskerar att underminera principen om att barn ska skyddas från risken att utsättas för våld.
Över lag är vi positiva men vaksamma. Det är definitivt ett steg i rätt riktigt, om än inte tillräckligt. Detta är en bra början men som behöver utvärderas, vidareutvecklas och fortsatt prioriteras. Nu återstår att se att förslagen röstas igenom av Riksdagen men också att förslagen tillämpas som det är tänkt. Hur det än är så kommer tillämpningen av lagförslaget att handla om att ändra ett synsätt på barn och en starkt förankrad föräldrarätt som är väl etablerad. Vi är därför glada att Regeringen dessutom uttalat att de avser att följa tillämpningen av lagen och ta ställning till behovet av utvärdering när lagändringarna har varit i kraft i några år. Vi anser dock att det hade varit önskvärt att få veta när och på vilket sätt regeringen planerar på att utvärdera lagändringarna.
Vi kommer givetvis, likt regeringen, att följa utvecklingen och tillämpningen av förslagen. Vi hoppas att det en gång för alla kommer vara barnens bästa och barnens rätt till en uppväxt fri från våld som kommer att vara avgörande vid domstolars och myndigheters rättstillämpning och myndighetsutövning som gäller barn.