29 apr Utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling är artbrott enligt nytt avgörande från Högsta domstolen
Högsta domstolen har i dom den 12 april 2022 fastslagit att utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling är ett så kallat artbrott, alltså brottslighet av sådan art att det föreligger presumtion för att döma till fängelse. Högsta domstolen uttalar i domen att brottet anses innefatta en sådan påtaglig kränkning att den personliga integriteten att det ska anses vara ett artbrott. En utgångspunkt ska därmed numera vara att fängelse ska utdömas om straffmätningsvärdet är tre månaders fängelse eller högre.
Vad är ett artbrott?
När en brottmålsdomstol ska besluta vilken påföljd som ska utdömas för ett visst brott är utgångspunkten att fängelse, som är den svåraste påföljden i vårt rättssystem, alltid ska väljas i sista hand. Genom att lagstiftaren eller högsta domstolen beslutar att vissa brottstyper ska betraktas som artbrott görs avsteg från den principen. När en person döms för artbrott kan fängelse bli den påföljd som utdöms även om brottet inte har ett särskilt högt straffvärde eller det finns skäl att befara återfall i brott. Skäl till att ett brott bedöms som artbrott kan till exempel vara att brottet är särskilt svårupptäckt eller att brottstypen innefattar en särskild samhällsfara. Exempel på artbrott är mened, vissa skattebrott och våld mot tjänsteman. Genom Högsta domstolens dom tydliggörs således att köp av sexuell handling av barn är ett brott som innefattar en särskild samhällsfara.
Hela samhället behöver kraftsamla för att skydda barn och unga från att utsättas för sexualbrott och från att dras in i prostitution. Den tekniska utvecklingen och det ökade användandet av internet har samtidigt inneburit växande möjligheter för vuxna att komma i kontakt med barn i sexuella syften. Det är därför mycket bra att vägledande praxis från Högsta domstolen tydliggör att utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling är ett brott av mycket allvarlig art som innebär en grov kränkning av barnet. Detta är ett av flera behövliga steg för att skydda våra barn och unga.
Källa: Högsta domstolens dom den 12 april 2022 i mål B 2197-21