19 okt 13-åring tvingas till umgänge med pappan
En 13-årig flicka, som hade bott med sin mamma under de tre år som gått sedan föräldrarna separerade, uttalade klart och tydligt att hon inte vill träffa sin pappa. Anledningen till varför hon inte ville träffa honom framgick dock inte. Hovrätten ansåg att föräldrarna hade sådana samarbetssvårigheter att de inte kunde ha gemensam vårdnad varför modern fick ensam vårdnad.
Hovrätten ansåg dock att det var ”synnerligen angeläget” att flickan började träffa sin pappa och att mamman hade ett stort ansvar för att motivera och uppmuntra dottern till umgänge. Hovrätten fastställde således att flickan skulle ha umgänge med sin pappa inledningsvis några timmar varannan vecka för att sedan övergå till umgänge varannan vecka mellan torsdag och måndag, samt varannan storhelg och skollov.
Det är väldigt svårt att komma till rätta med tonåringars umgänge med den förälder som tonåringen inte bor med. För det mesta finns det ju skäl till att de inte vill träffa sin andra förälder och då ska naturligtvis deras vilja respekteras. Om det förhåller sig så att den förälder som tonåringen bor med påverkar eller hotar barnet så att barnet varken törs eller vill gå emot den förälderns vilja så kan umgängesföräldern ansöka om verkställighet av domstolens dom om umgänge men om tonåringen fortfarande vägrar är det sällan som domstolen bestämmer att boendeföräldern/vårdnadshavare ska förpliktigas att vid vite lämna ut barnet. Detta innebär att om en tonåring inte vill träffa sin andra förälder är det mycket svårt att med juridikens hjälp tvinga fram ett umgänge.
Just i detta fall undrar man ju varför inte socialsekreterarna inte kunnat få flickan att berätta varför hon inte ville ha med sin pappa att göra.