Avgörande om kvarsittanderätt när barnet bor växelvis

Avgörande om kvarsittanderätt när barnet bor växelvis

En vanlig fråga som ofta uppkommer i samband med en separation är: vem som ska bo kvar i den tidigare gemensamma bostaden fram till dess att bodelning skett? Om parterna inte kan enas om vem som ska bo kvar är det möjligt att vända sig till tingsrätten för att få ett beslut om kvarsittanderätt. Ett beslut om kvarsittanderätt innebär att den person som beslutet går emot genast måste flyttas ut.

Reglerna om kvarsittanderätt säger att den som har störst behov av den gemensamma bostaden är den som ska få bo kvar. Den avgörande frågan är således inte vem som äger eller är skriven på bostaden. Domstolen gör istället en behovsprövning där hänsyn bland annat tas till vem av parterna som har störst möjlighet att ordna en annan lämplig bostad. Domstolen gör även en skälighetsbedömning.

Frågor om kvarsittanderätt aktualiseras inte sällan i mål där barn är involverade. I dessa fall ska domstolen i första hand beakta hos vem av parterna barnen är boende hos. Barnens boendesituation har stor betydelse i domstolens bedömning och är ofta avgörande. Den part barnen ska bo med erhåller i de flesta fallen kvarsittanderätt.

Svea hovrätt avgjorde nyligen ett mål om kvarsittanderätt där barnet bodde växelvis hos föräldrarna. Eftersom barnet skulle bo hos båda föräldrarna konstaterade domstolen att båda parterna hade ett befogat intresse av att bo kvar i den gemensamma bostaden. Båda parterna ansågs därmed ha ett behov av att få kvarsittanderätt. Domstolen bedömde att det inte var uppenbart vem av parterna som hade störst möjlighet att ordna en annan lämplig bostad. Kvarstående fråga att ta ställning till blev därför parternas ekonomiska förhållanden. En förutsättning för kvarsittanderätt är att parten har ekonomiska förutsättningar att bo kvar i bostaden fram till dess att bodelning sker. Mot bakgrund av att endast en av parterna ansågs ha ekonomiska förutsättningar att bo kvar i bostaden erhöll den parten kvarsittanderätt.

Avgörandet visar att den part som har ekonomiska förutsättningar att betala hyra/avgifter är utslagsgivande för vilken part som får bo kvar i den gemensamma bostaden i de fall det finns barn som bor växelvis.