Barnet ska bo hos pappan

Barnet ska bo hos pappan

Två föräldrar tvistade om var dottern skulle bo. Flickan hade, efter föräldrarnas separation, bott växelvis hos dem. Enligt tingsrättens interimistiska beslut bodde flickan stadigvarande hos pappan. Mamman hävdade att det var förenat med flickans bästa att bo med henne eftersom flickan hade en hörselnedsättning och hemma hos pappan var det mycket ljud som inte var bra för flickan. Pappan å sin sida ansåg

att flickan fick tillgång till nära släktningar om hon bodde kvar hos honom. Domstolen beslutade slutligen att flickan skulle bo hos pappan för att en ”upplösning av flickans vardag skulle undvikas” och därför att mamman tidigare hade flyttat flera gånger och på så sätt försvårat umgänget mellan pappan och flickan och domstolen fann att det återigen fanns en risk att ”hon skulle sätta sig själv i främsta rummet och flytta igen”. Domstolen fastställde dock att flickan skulle ha umgänge i stor omfattning med sin mamma.