02 dec Gemensam vårdnad trots att 12-åring inte vill träffa pappan
Föräldrarna separerade 2011 och mamman tog den gemensamma 12-åriga sonen med sig och flyttade. Föräldrarna hade en svår konflikt sinsemellan. Kontakten mellan pojken och pappan upphörde helt.
Mamman hävdade att pappan hade misshandlat både henne och sonen. Pappan förnekade att han skulle ha misshandlat dem. Förundersökningen lades ner. Mamman hävdade att pappan inte tog sonens allvarliga allergi på allvar och att pappan hade alkoholproblem. Skolan gjorde en orosanmälan pga att pojken mådde dåligt och socialtjänsten verkställde två utredningar.
Sonen tog kraftigt avstånd från pappan och ville inte träffa honom. Pappan hävdade att mamman hade förmått sonen inte vilja ha kontakt med honom.
Tingsrätten ansåg att mamman överbeskyddade pojken och att pojken hade hamnat i en lojalitetskonflikt pga hennes negativa inställning till pappan. Tingsrätten bedömde också att pappan respekterade sonens vilja, att han inte försökte hindra den gemensamma vårdnaden och att han även hade efterlyst stödinsatser för pojken. Tingsrätten fann vidare att det fanns stor risk för att pojken helt skulle förlora kontakten med sin pappa om mamman fick ensam vårdnad om honom. Tingsrätten kom således fram till att den bästa lösningen långsiktigt var att pappan fick ensam vårdnad om sonen, speciellt som pappan var villig att ta emot professionell hjälp.
Hovrätten ansåg dock att man inte kunde ge pappan ensam vårdnad när pojken så kraftigt motsatte sig kontakten med pappan. Men, resonerade hovrätten, det gick heller inte att ge mamman ensam vårdnad eftersom risken att pojken inte skulle få träffa sin pappa blev alltför stor. Hovrätten fann därför att det var förenat med pojkens bästa att föräldrarna hade fortsatt gemensam vårdnad och att pojken skulle bo med sin mamma.