03 jan Införande av frivillighetsrekvisit och oaktsam våldtäkt
Inget brott har varit föremål för lika häftig kritik och debatt som våldtäktsbrottet. Till följd av ett långvarigt missnöje med en brottsbeskrivning som uppställde krav på tvång med våld eller hot om brott, med undantag från om målsäganden befinner sig i en s.k. särskilt utsatt situation, har en ny våldtäktslagstiftning baserad på frivillighet röstats igenom av riksdagen. Från och med 1 juli 2018 åsyftas frivillighet utgöra det gränsdragande rekvisitet för om en viss handling är straffbar eller fri från ansvar. Den nya brottsbeskrivningen syftar till att ge våldtäktsbrottet mer karaktär av ett integritetsbrott där rätten till personlig och sexuell integritet förhoppningsvis får större genomslag i den praktiska tillämpningen.
En väsentlig skillnad mot tidigare reglering av våldtäktsbrottet är införandet av brottsrubriceringenoaktsam våldtäkt. Det är i förhållande till omständigheten att målsäganden inte deltar frivilligt som gärningsmannen ska vara grovt oaktsam. Det krävs således inte längre uppsåt för att kunna döma någon till ansvar för våldtäkt. Kravet på grov oaktsamhet innebär att ansvaret är avsett att träffa sådana gärningar som, trots frånvaron av uppsåt, är påtagligt straffvärda.
I slutet av oktober 2018 dömdes för första gången en tilltalad för oaktsam våldtäkt. De sexuella handlingar som den tilltalade hade utfört var oralsex på målsäganden, penetrerat hennes underliv med sina fingrar samt tvingat målsäganden att utföra oralsex på honom. Målsäganden uppgav att den tilltalade under samlaget och de sexuella handlingarna använt sig av våld och tvång. Den tilltalade hävdade å sin sida att det varit fråga om frivilligt samlag och att han varken använt våld eller tvång. I direkt anslutning till brottstillfället ringde målsäganden en bekant och berättade vad som hade hänt samt åkte till Södersjukhuset och polisanmälde den tilltalade samma natt.
Tingsrätten konstaterar i domskälen att målsäganden är trovärdig och att hennes uppgifter är tillförlitliga. Utöver detta anses hennes berättelse vinna stöd av den övriga bevisning som finns tillgänglig i målet. Tingsrätten anser det därmed vara styrkt att målsäganden inte deltog frivilligt. Tingsrätten övergår sedan till en uppsåtsbedömning och landar i att det inte är bevisat att den tilltalade begick gärningen med uppsåt. Vid tingsrättens bedömning av om den tilltalade haft likgiltighetsuppsåt, vilket är uppsåtets nedre gräns, konstaterar tingsrätten i ett första led att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade insåg risken för att målsäganden inte deltog frivilligt. De omständigheter som tingsrätten lägger vikt vid är att målsäganden i ett tidigt skede av händelseförloppet gjorde motstånd, försökte skydda sitt underliv samt sa till den tilltalade att hon inte ville. Den tilltalade har svarat med att ta strypgrepp, ta bort hennes händer när hon försökte skydda sitt underliv samt penetrerat målsäganden efter att hon sagt nej.
I nästa steg, för att avgöra om den tilltalade genomfört handlingarna med likgiltighetsuppsåt, prövar tingsrätten om den tilltalade varit likgiltig inför att målsäganden inte deltog frivilligt. I denna bedömning tar tingsrätten hänsyn till att målsäganden berättat att hon tagit av sig tröjan, klamrat sig fast runt den tilltalades kropp när han bar henne till sängen och pratat om att de ska använda kondom. Tingsrätten gör bedömningen att det mot bakgrund av detta och vad som framkom av parternas konversation på Tinder efter händelsen inte är visat att den tilltalade uppfattade att det förelåg en hög risk för att målsäganden inte deltog frivilligt eller att han var likgiltig inför det förhållande att målsäganden inte deltog frivilligt. Tingsrättens bedömning landar i att den tilltalade inte genomfört handlingarna med uppsåt men eftersom han insåg risken för att målsäganden inte deltog frivilligt finner tingsrätten att den tilltalade varit medvetet oaktsam. Införandet av oaktsamhetsbrottet avseende våldtäkt möjliggjorde en fällande dom i detta fall.
Ett sexuellt övergrepp är en ytterst allvarlig kränkning som brottsoffer bör ges ett fullgott och heltäckande skydd mot. En omformulering och utvidgning av våldtäktsbestämmelsen har länge varit välbehövlig och önskvärd. Utöver ett heltäckande och tydligt straffrättsligt skydd krävs också̊ ett väl fungerande rättsväsende som har förståelse för och god kunskap i frågor som rör sexualbrott. För att en frivillighetsbaserad lagstiftning och en oaktsamhetsform av våldtäktsbrottet ska få genomslag i praktiken krävs att föreställningar om hur, var och av vem en våldtäkt begås försvinner. Därtill är även information till allmänheten en viktig komponent för att den nya lagen, likt all lagstiftning, ska kunna göra skillnad i ett preventivt hänseende och således ska kunna påverka människors handlingsval och deras värderingar. Lagstiftningen är således endast en av flera nödvändiga element för att åstadkomma ändamålet bakom kriminaliseringen av brottet. Med detta sagt finns det starka skäl för att fortlöpande följa utvecklingen på̊ området och för lagstiftaren att vara uppmärksam på̊ huruvida lagen fortsätter att vara ändamålsenlig och i linje med samhälleliga värderingar.