Pappa anklagad för sexuella övergrepp får ensam vårdnad – en djupdykning i domstolarnas bevisvärdering av barnpsykologernas uttalanden och diagnossättande

09 feb Pappa anklagad för sexuella övergrepp får ensam vårdnad – en djupdykning i domstolarnas bevisvärdering av barnpsykologernas uttalanden och diagnossättande

Tingsrätten anförtror en mamma ensam vårdnad om barnen och beslutar att umgänge mellan barnen och pappan inte regleras i dom utifrån risken för barnen att utsättas för sexuella övergrepp av pappan. Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att pappan anförtros ensam vårdnad om barnen. I målet har domstolarnas bevisvärderingar av barnpsykologernas uttalanden och diagnossättande varit av avgörande betydelse för ärendet, varför följande blogginlägg fokuserar på nyss nämnd del.

I ett ärende om vårdnad, boende och umgänge begärde mamman i ärendet ensam vårdnad om barnen utifrån att barnen bland annat berättat för henne att pappan utsatt dem för sexuella övergrepp. Det äldre barnet har även berättat för flera aktörer såsom psykologer på Barnahus och BUP om de sexuella övergreppen som pappan utsatt henne för. Flera av det äldre barnets psykologer hördes inom ramen för huvudförhandlingen. Hennes psykolog på Barnahus berättade att hon träffat det äldre barnet vid fem tillfällen och att det äldre barnet betedde sig adekvat och att hon beskrivit de sexuella övergrepp och det våld hon utsatts för av pappan samt att hon är rädd att pappan söker upp henne. Psykologerna på BUP:s traumaenehet berättade att det äldre barnet under behandlingstiden hos dem, på ett trovärdigt och åldersadekvat sätt, berättat om sexuella övergrepp som fadern utsatt henne för och att hon har gett uttryck för rädsla, ilska, äckel kopplat till de tidigare upplevelser av sexuella övergrepp, som fadern ska ha utsatt henne för. Samtliga tre psykologer som hade varit i kontakt med det äldre barnet bedömde att hon uppfyller kriterierna för PTSD utifrån de sexuella övergrepp som hon utsatts för.

Pappan hävdade att barnen otillbörligt påverkats av mamman. Detta genom att mamman  haft vissa händmotiv mot honom vilket han menar resulterat i att hon avsiktligen farit med osanning som lett vidare, eventuellt genom manipulation, till att barnet sagt det hon sagt. Pappan anförde även att det kan tolkas som att mamman felaktigt trodde att pappan begått sexuella övergrepp mot barnen och att detta då påverkade det äldre barnet att lämna de uppgifter hon har lämnat.

Av tingsrättens bedömning framgår att uppgifterna som psykologerna på Barnahus och BUP lämnat är enhetliga och är ”av sådan tyngd att tingsrätten inte kan bortse från dessa.” Utifrån psykologernas bedömningar och bevisningen i övrigt bedömde tingsrätten att det var bäst för barnen att mamman anförtros ensam vårdnad om dem och att inget umgänge regleras mellan barnen och pappan. Två nämndemän var skiljaktiga och menade att mamman inte är trovärdig, varför pappan skulle anförtros ensam vårdnad om barnen istället för mamman.

Tingsrättens dom överklagades och prövades sedermera av hovrätten. Hovrätten gjorde följande bedömning av psykologernas uttalanden: ”Psykologerna A, B och C, som alla behandlat det äldsta barnet, har bedömt att hon lider av PTSD. Hovrätten ifrågasätter inte den bedömningen. Hovrätten ifrågasätter inte heller de övriga uppgifter som psykologerna har lämnat om det äldsta barnets mående. Psykolog B och psykolog C har vidare bedömt det äldsta barnet som trovärdig när hon berättat om de sexuella övergreppen. Hovrätten betvivlar inte att psykologerna har gjort en korrekt bedömning av det äldsta barnets trovärdighet utifrån de kriterier de har utgått ifrån när bedömningen gjorts. Psykologernas bedömningar utgår från ett vårdperspektiv och görs inte utifrån de kriterier som domstolar utgår från när en förhörspersons trovärdighet bedöms. Detta är naturligt och ligger i linje med att BUP är en vårdenhet, vars uppgift inte är att bedriva brottsutredningar och inte heller primärt att bedöma en patients trovärdighet. Det ska också tilläggas att ingen av psykologerna har redovisat några detaljer i vad det äldsta barnet ska ha berättat för dem. Psykolog B och psykolog C har därtill haft flera kontakter med mamman, vars trovärdighet av hovrätten har bedömts som mycket låg. Mot denna bakgrund måste bedömningen att det äldsta barnet berättat trovärdigt om de sexuella övergreppen värderas med försiktighet. Av samma skäl går det inte heller att dra någon säker slutsats i frågan om vad det äldsta barnets mående och ställda diagnos beror på.” Hovrätten ändrade tingsrättens dom och anförtrodde pappan ensam vårdnad om barnen.

Hovrättens bedömning av psykologernas uttalanden och diagnossättande gör oss uppmärksamma på rättens bristande förståelse för den centrala och avgörande roll som barnpsykologer har i ärenden som rör barn. Det tar tid för barn som är utsatta för övergrepp att känna förtroende för vuxna och berätta om de trauman de bär på. Det är ett förtroende som tar tid att bygga upp, varför det som barn berättar för sina psykologer ska tas på allvar och väga tungt. De professionella bedömningar som psykologer gör av sin kontakt med barn ska också tas på allvar och tillmätas stor vikt. Vi har idag ett rättsläge som inte försäkrar alla barns rätt till ett liv fritt från våld och det måste förändras.

Källa: Svea Hovrätt, mål nr B 9375-23, 2023-12-13.