26 aug Social kompetens och invand miljö
Ofta finner domstolar i vårdnads-och boendetvister att båda föräldrarna är lika bra och att båda är lämpliga föräldrar. Domstolen måste försöka bedöma vem av föräldrarna som ändå ”är mer lämplig än den andra som vårdnadshavare/boendeförälder”
I ett fall hade mamman redan flyttat till annan ort med den lite tillbakadragna och reserverade 6-årige sonen. Tingsrätten fann då att det var förenat med barnets bästa att bo kvar med modern därför att pojken hade funnit sig väl tillrätta på den nya orten och fått många kamrater och ett stort närverk. Dessutom ansåg tingsrätten att det var av stor betydelse för barnet att ha en förälder, dvs i detta fall mamman, som hade både viljan och förmågan att hjälpa honom att både upprätthålla gamla relationer och knyta nya kontakter. Ytterligare ett skäl som domstolen tog hänsyn till var att barnet tycktes ha en något starkare känslomässig anknytning till sin mamma.
I ett annat fall fann domstolen att de tre barnen, 11, 9 och 6 år, skulle bo kvar hos pappan. Modern hade flyttat till en annan stad efter separationen och ville att barnen skulle komma och bo hos henne. Hon anförde att det var mest hon som hade varit hemma med barnen och att pappan hade rest mycket. Domstolen ansåg dock att det var förenat med barnens bästa att bo kvar i den invanda miljön, att gå kvar i samma skola och att slippa upprätta ett nytt socialt nätverk.